Melinda Kinnaman: "Som att jag blev lite förälskad i henne" (2024)

Publicerad 26 nov 2017 kl 06.00Uppdaterad 29 jun 2021 kl 16.38

I andra säsongen av ”Modus” försvinner USA:s president spårlöst under ett statsbesök i Stockholm. Ingen vet var hon är. I thrillerseriens andra säsong har radarparet Inger Johanne Vik och kriminalkommissarie Ingvar Nyman flyttat ihop och ska ha barn. Hon blir allt mer engagerad i fallet och utsätter både sig själv och sitt ofödda barn för fara.

Innan de började spela in blev Melinda Kinnaman, som spelar Inger Johanne, med barn på riktigt. Tidigt i graviditeten hörde hon av sig till producenten, som direkt beslöt att manuset fick skrivas om.

– Det var inte planerat. Det tog väldigt lång tid innan jag fick mitt första barn och jag var glad att jag hade ett. Jag trodde inte jag kunde bli gravid vid 45. Jag tänkte att jag var på väg in i klimakteriet, när mensen inte kom. Det kändes som en gåva jag inte hade bett om. Ett litet mirakel.

Melindas skratt är högt och klingande. Hon sitter på ett kafé på Södermalm med dottern på sex månader i famnen. Bebisen, som brukar sova på förmiddagarna, plockar koncentrerat med en färgglad träleksak. Vad dottern heter vill Melinda inte säga, då flickan inte själv kan välja om hon vill medverka.

LÄS OCKSÅ: Mat-Tina: "Jag äter för ensidigt"

Spelade mot Kim Cattrall

När Melinda började spela in ”Modus 2” var hon i sjätte månaden.

– I början kände jag att filmteamet daltade lite med mig. Det var ganska trevligt, men behövdes verkligen inte för jag mådde så bra. Jag hade en väldigt bra graviditet som tur var. Vi tog ju alla en stor risk.

Hela serien utspelade sig under fyra dagar, medan Melindas mage växte. För att den hela tiden skulle vara lika stor fick hon ha en lösmage i silikon ovanpå sig egen.

– Den var gjord för en platt mage och vi fick spänna åt den. Det funkade ganska bra, men efter lunch var det hemskt. Det kändes klaustrofobiskt.

Sista veckan var Melinda i nionde månaden.

De dagarna var hon på den äckligaste, smutsigaste inspelningsplatsen. Var kan hon inte avslöja, men där mötte hon Kim Cattrall, som gjorde presidenten Helen Tyler. Skådespelerskan har tidigare spelat den ohämmade Samantha Jones i ”Sex and the City”.

– Resten av teamet gick med munskydd, men det kunde ju inte vi ha. Det la sig ett tjockt silvrigt damm över hela fikabordet, så den dagen var det ingen som fikade.

De kom varandra nära och skrattade mycket mellan tagningarna.

– Jag mötte en riktigt bra och engagerad medspelare, inte alls en stjärna. Jag kände mig helt uppfylld av Kim efteråt, det var nästan som att jag blev lite förälskad i henne.

"Mina föräldrar var politiskt aktiva"

Den brittiska skådespelaren Greg Wise, som medverkat i ”The Crown”, spelar en otäck, karismatisk FBI-agent, som Inger Johanne haft en otrohetsaffär med och som utsatt henne för ett övergrepp.

Privat är Greg Wise väldigt trevlig. När de inte filmade gick de långa promenader med barnvagnen runt Södermalm, berättar hon.

Totalt filmade Melinda 18 dagar när dottern var mellan två och tre månader.

– Då sov hon ju mest och så fort hon behövde äta tog hela teamet amningspaus.

Hela tiden fanns Melindas sambo eller två av hennes systrar där för att vara med flickan.

En av dem är Leyla, som kommer in på kaféet för att passa bebisen under intervjun. Systern spänner på sig bärselen medan Melinda klär på dottern.

– Jag tror hon kommer somna ganska snart. Kolla ibland att hon inte sparkat av sig tofflorna, säger Melinda.

"Jag tror att jag verkar mycket mer balanserad, lugn och samlad på jobbet än jag är hemma", säger Melinda. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Barnets pappa är Tilman O´Donnell, 35, som är dansare och koreograf och jobbar runtom i Europa. De träffades för tolv år sedan.

– Jag såg honom på scenen när han var med i Cullbergbaletten. Efter föreställningen gick jag fram och tackade. Jag tyckte han var helt fantastisk på scenen.

Tilman är född i USA, precis som Melindas föräldrar. De träffades i Laos, dit Steve deserterat under Vietnamkriget, kom till Sverige 1971. Då var mamma Dee i femte månaden med Melinda.

– Det är ju definitivt så att mina föräldrar var politiskt aktiva. Det är de inte längre, men det finns ett socialt engagemang. Tidigare gömde de flyktingar i vårt sommarhus.

LÄS OCKSÅ: Alexandra Rapaport: "Skitdagar är en del av livet"

Mammarollen är underbar men tuff

Sina första år bodde Melinda i en stuga i Saltsjö-Boo med utedass och kallvatten. Därefter har hon bott på Södermalm.

Föräldrarna skilde sig, och i dag har Melinda fem halvsyskon.

– Vi är en väldigt spretig familj, som är otroligt inkluderande. Det är verkligen ingen klassisk kärnfamilj och jag är lite spindeln i nätet.

Melindas mamma har tre döttrar – däribland Leyla – med tre olika män, som i sin tur träffat nya kvinnor.

På jul och midsommar träffas alltid hennes mamma Dee, pappa Steve och hans hustru Bitte, som Melinda kallar sin andra mamma. De har två döttrar och en son, skådespelaren Joel Kinnaman.

I kaossituationer är det viktigt att kunna ta ett steg tillbaka och skratta åt kaoset.

– Pappa och Bitte har ju varit tillsammans sedan jag var fyra, så de är mer som en kärnfamilj fast de inte är det. De är ett nav. Mina syskon på mammas och pappas sida kallar sig också syskon, fast det inte finns några blodsband.

Att själv vara mamma är hennes största utmaning just nu. Livet med en bebis är intensivt, men de basala behoven är lätta att tillgodose. Sedan blir det svårare.

– När de blir tre, fyra, som mitt äldre barn, herregud vad jag lär mig saker om mig själv. Det är verkligen inte alltid de mest smickrande sidorna. Just nu känns det som att lika underbart, lika utmanande och tufft är det ibland. Jag är inte mamman som har alla svaren.

Allra svårast är att sätta gränser, tycker hon. När ska man ta konflikten? När är det okej att kompromissa?

– Min första sommar som tvåbarnsmamma har varit helt underbara ögonblick och sedan helt chockartade. Skådespelaren David Dencik frågade mig om jag hamnat i tvåbarnschocken nu. Och det är verkligen så. Det är sjutton gånger så jobbigt att ha två barn, konstaterar hon.

"Barnvagnen är min husvagn"

Just nu håller de på att byta fönster i hennes lägenhet. Alla fönsteröppningar är täckta med plast och det luktar så starkt av målarfärg, att Melinda inte kan vara där med barnen. De två senaste dagarna och nätterna har de varit hos olika vänner, samtidigt som äldsta pojken blivit sjuk.

– I kaossituationer är det viktigt att kunna ta ett steg tillbaka och skratta åt kaoset. Det är avgörande för att kunna må bra, tror jag. Om man låter kaoset sänka en, eller gör det till ett litet äventyr att ha fredagsmys hos en annan familj.

Melinda tar en titt ned i den orange barnvagnen, där hon har det nödvändigaste, som tandborsten och linserna.

– Det här är min lilla husvagn, som jag åker runt med. Jag brukar ha en collegetröja som är ganska full med bröstmjölk och kräks, men innan jag skulle träffa er var jag snabbt hemma och hämtade lite rena kläder.

Nyligen blev Melinda ambassadör för Clownmedicin. Dagen innan vi ses följde hon och bebisen med sjukhusclownerna till Karolinska universitetssjukhuset, där cancersjuka barn fick uppleva en stund av skratt och glädje.

– Vilket fantastiskt viktigt jobb clownerna gör! Jag blev också så berörd av föräldrarna och syskonen som kunde se det roliga som hände under några minuter. Jag tror lycka handlar mer om förhållningssätt än att saker och ting ska vara perfekta. Det är de ju aldrig.

Melinda Kinnaman om...

…att spela våldtagen:

– Jag fick besöka avdelningen för våldtagna på SÖS. Där fick jag lära mig att väldigt många våldtagna hamnar i freeze, att man stelnar till och inte gör motstånd. Det är en överlevnadsinstinkt, som man även ser hos djur. Efteråt kommer skulden. Scenen i ”Modus 2” är jättekort, en närbild på ett öga och nagelskrap. Det svåra var att ha det där traumatiska i kroppen, men inte visa det. Jag var helt slu*t efter den filmdagen.

…rädslor:

– Jag tycker jag har väldigt många rädslor. För mig handlar det inte om höjdrädsla och sådant, utan på ett djupare plan. I jobbet borde jag tillåta mig att vara lite krångligare. Jag tycker det är väldigt jobbigt om folk behöver vänta och vi måste ta om. Jag har svårt att ge mig den platsen. Jag vill våga misslyckas, inte alltid leverera så bra och våga låta det få ta tid.

…brodern Joel:

– Jag är så galet stolt över honom. Joel bor i Los Angeles, men han är verkligen ett stöd om jag behöver. Han har en enorm erfarenhet av att filma, medan jag har enorm erfarenhet av scenen. Förra säsongen bad jag honom titta på en slagsmålsscen innan vi gjorde den. Jag skickade stuntmannens film till Joel som svarade: ”Jo, det är bra, men du kanske kan lägga in ett brasilianskt jujutsu-grepp.”

…Hollywooddrömmen:

– Nej! Jag tycker inte alls det känns lockande att åka dit och gå på en massa auditions, träffa castingpersoner och producenter. Jag är så pass etablerad här och får göra spännande och utmanande roller. Nej, jag har inte den drömmen på det sättet. Skulle det komma ett erbjudande swishande skulle det säkert vara spännande, men det brukar ju inte hända. Kim Cattrall säger att hon vill regissera något som jag ska vara med i. Risken är stor att det aldrig blir av, men jag blir otroligt rörd och stolt över att hon har den tanken.

…träningen:

– Just nu är det knipövningar från Mammamage-appen. Jag promenerar och så bär jag ju på bebisen. Jag tycker väldigt mycket om att träna, men blir inte rastlös om jag inte gör det. För några år sedan höll jag på med både klättring och fridykning. Jag skulle gärna ta upp det igen. Jag har varit på många ställen i världen och klättrat och åker gärna tillbaka till den grekiska ön Kalymnos.

…hjärnblödningen vid 25:

– Jag tror att jag är helt återställd. De frågar ju alltid mig om det vid olika hälsoundersökningar och inför förlossningen. Det står i mina journaler, men sedan det hände har jag inte haft några men av det. Det var ett kapillär som brast. Jag hade haft en knut på ett kapillär från födseln, men det visste jag inte om. Nu är min hjärna riktigt röntgad, så jag vet att den är bra.